trulstorpsnygards

Sommardagar i oktober, det är väl ändå inte så vanligt, men det kanske är så att saker och ting har blivit lite omkastade det här året, för om man ser på det så, så har vi ju haft höstväder när det skulle vara sommar, så det är ju inte mer än rättvist att det blir lite sommar nu istället.
Hela sommaren har mest gått åt till att vänta på att det skulle bli fint väder, och när det nu blev det så ska ju allt göras och hända.
Vi har inte ens kunnat skörda hö i vanlig ordning, utan det blev inte förrän nu, och då fick det blir storbalar och plastning och så får det gå som köttdjursfoder.
Höstterminen gick också i gång med buller och bång, först en rejäl kurs på högskolan i Kristianstad med ca 50 deltagare, det är ju alltid roligt när det är så pass många, som vanligt då alltid lite joxigt med hur de ska ta sig till gårdar o.s.v. men det brukar lösa sig. Sedan är det alltid lika spännande att lyssna på dem om deras upplevelser när det har besökt ett lantbruk. Så alldeles underbart att höra om hur deras syn på en vardaglig sak som mjölk har förändrats, från att utan en tanke gladeligen ha tippat ut en kanske full förpackning med mjölk när datumet har gått ut till att lukta och smaka och tänka att man kanske kan göra pannkakor istället med mjölken eftersom man har sett bondens vardag och fått en inblick i vilket enormt arbete som ligger bakom mjölken som produceras ute på våra gårdar.
Samma sak gäller när de har fått se hur potatis och grönsaker växer och skördas, hur köttproducerande lantbruk fungerar och alla stora maskiner och kostnader för dem.
För mig känns det bra att jag har öppnat dörren för de här studenterna till en ny värld, gett dem ett nytt språk och satt på dem lantbruksglasögon så de kan se med andra ögon på mycket som finns runt om oss i vår vardag, både ifråga om mat och tjänster, men även med tanke på natur och miljö.

Min verksamhet spänner ju över alla åldrar och nu i dagarna är det elever som går i år 4-6 som ska få komma ut på besök på naturbruksgymnasierna i Svalöv och Skurup och se på växter, djur och maskiner där.

Det blev en kort vecka, redan idag torsdag är det helgdag igen, Kristi Himmelfärdsdag, solen skiner och utbudet av aktiviteter och utflyktsmål gör nog att det kommer att vara liv och rörelse ute runt om i byar och på alla möjliga ställen.
Själv ska vi lasta lite hö i bilsläpen, åka till Valleberga och leverera hö, samt fixa till på kyrkogården, tänker mig att det ser ganska så oordningsamt och trist ut där, ingen har varit där under hela våren.

Då är vi inne i vecka 8 och sportlovet, eller vinterlovet, vilket man tycker passar. För egen del tycker jag att det passar bra med vinterlov. Det är ju vinter, och här hos oss i Skåne är det barmarksfrost, några minusgrader och blåst vilket ju då är lika med isande kyla. Det pratas mycket om -30 och ännu kallare i norra delarana av landet, det är attans kallt, men jag  tror inte att det blåser där så som det gör här i alla fall.
Eftersom vi började lovet med att vara sjuka, förkylning eller en släng av vinterns influensa kanske, så har det inte känts särskilt lockande att vara ute i blåsten mer än nödvändigt.
I går blev det i alla fall uteprojekt, vi städade bort den förbrukade halmen runt hästarnas hus, och rullade ut 8-9 storbalar ny halm. Efteråt kändes det som om man hade fått en massa halm, damm och jord både i ansiktet, ögonen och munnen. Inget vidare, men efter en ordentlig dusch kändes allting mycket bättre. Hästarna är så roliga när man håller på med något inne i deras hage. Först hade de inte alls tid med oss, utan stod vid höhäcken och mumsade, sedan kom de närmare och tittade på som artig publik, men efter en stund ville de se närmare, och när de kom för nära till traktor eller lastamaskin kunde de ta tillfället i akt och låtsas få ett litet ryck och ta några skutt och en liten galopp, fast inte många meter inte.
När vi sedan hade satt in de nya rundbalarna var det ju något man kunde klia sig på och så kunde man stå och se oförstående ut när vi tyckte att de fick flytta på sig för att vi skulle rulla ut halmen. Att de kan hålla den där totalt oförstående minen så bra när man mycket väl vet att de helt har koll på allting, det är kul tycker jag.

Då var det trettondagsafton och 12 dag jul, sedan börjar julen verkligen att ta slut. På något vis känns det som om man inte alls har hunnit med, fast vi har haft snö och juligt väder i princip hela december.
Inte nog med julgransförsäljningen, som i och för sig mest har varit igång på helgerna, men lite strökunder även den sista veckan på vardagarna, Mats har kört mycket snö, och såklart har vi även haft hökunder som alla har velat fylla upp sina lager innan helgerna och snöovädren.

Mina två äldsta söner är också i snösvängen (utöver lantmästarstudier och jobb!) och minstingen är ju på utlandsuppdrag i Afghanistan, han ringde på kvällen den 22 december och verkade hur nöjd som helst, allt har hittills gått bra, det tycker jag ju också är skönt.

Lillejulafton brukar vi alltid fira jul med mina söner och efter avslutad snöröjning både för de båda hemmavarande och Mats kom de, en med traktor och snöblad och den andre i bil med flickvän och julklappar, så vi fick ändå ihop vårt lilla julfirande. Egentligen skulle Mats föräldrar också ha kommit, men i rådande väder kände de inte att de ville ge sig ut. Vi har i alla fall ätit och skojat och pratat och haft lite julklappsutdelning. Jag fick två fina äkta Pashmina scarfar som Magnus hade köpt på campen i Masar-e-sharif under de två veckorna han var i Afghanistan och reparerade fordon till svenskarna. En lila och en grön, riktigt häftiga!

Under dagen hade det varit lite snöstormsaktigt och jag var ju hemma själv hela dagen och fixade med förberedelser. Vår egen gran högg vi dagen innan, efter att vi hade fått gräva fram den i 40 cm snö, men den skulle Mats och jag precis sätta i foten när sönerna kom, så den fick stå utan att vara klädd, men den är i alla fall inne, den klädde vi inte förrän sent på julaftonskväll när Mats barn hade kommit, och t.o.m. efter att vi hade varit på julaftonsfirande hos hans bror med familj. Så då  när vi kom hem klädde vi först granen och sedan hade vi vår egen julklappsutdelning. Jag hade först tänkt skippa julottan, eftersom jag nog trodde att jag var så trött att jag bara skulle sova säkert till nio. Det gjorde jag inte, utan vaknade som vanligt 06.30. Jag gick upp och konstaterade att det var rätt lugnt och fint och satsade på kyrkan, där vi skulle samlas 07.15. HA, första biten var ju rätt fint sedan var det små snövallar mer resterande biten av vägen. Det var bara att fokusera och ta sats och ratta sig genom snön.
I övrigt har julen ju mera förflutit som vanligt, vi har hunnit med att bada i tunnan ett par gånger och träffa lite vänner, men som sagt, allt går ju för snabbt och om ett par dagar börjar skolan igen.
Här hos oss kommer däremot julgranen att få stå kvar ett tag till, säkert en bit in i januari.