Som sagt var ja...

Jag kan bara upprepa vad jag sa senast, och alla man pratar med säger samma sak: -"Var tar tiden vägen??"-
Är det alla 'måsten' som ställer till det så här? Eller hur kan det bli på detta viset? Jag bara undrar? Snart har redan första månaden av året gått, och ja, sedan säger det bara swisch och så är det väl midsommar, och hela vårterminen har gått.
Men visst, under tiden ska det ju hinnas med en del också.
För tillfället känns det fortfarande som höst, blåser och regnar. Vintern lyser verkligen med sin frånvaro, fast kanske det skulle kunna bli lite kyligare i nästa vecka. Jag tycker att det hade varit en förbättring bara det kan bli lite minusgrader, det här blöta och leriga tillståndet vi befinner oss i nu är bara jättetrist, hästarna är leriga och smutsiga. Lilla jordtrollet Pascha som jämnt och ständigt rullar sig har en mer gråbrun färgton än sin fux-färg. Och när Balder-ardennern förflyttar sig låter det squizxh-slurp om varje steg han tar, 900 kg som trycker ner och drar sig upp under sin frammarsch på fyra hovar sätter sina spår kan man säga.
Att göra något utomhus har man heller inte just någon lust med, även om småfåglarna lite försiktigt och dumdristigt börja låta vår, så känns det inte alls som vår. Det kan ju fortfarande bli vinter, både ordentligt kallt och snö, så då får de väl knipa igen näbbarna och samlas kring fågelborden igen. Jag utfodrar dem fast det inte är så kallt, och de är tacksamma och tömmer det lilla huset varannan dag ungefär, så här finns det käk, det är lugnt.