kan inte prata...
Att tappa rösten är ju verkligen ett öde!
För mig som annars ALLTID svarar i telefon, får jag nu mer eller mindre stålsätta mig för att låta bli, för det är ju inte lönt, jag kan ändå inte få fram något ljud, det är liksom helt kört.
De som ringer på mobil, får som svar ett sms med ursäkt att jag inte kan prata, eller om det är något mer omfattande, e-post. Kommunikationen måste ju hållas igång ändå.
Brinnande huvudvärk och halsont som mer känns som om någon har kört med vinkelslip i halsen på mig känns det som om allt ska gå sönder när jag ovanpå detta får hosta. Nästa tanke man får är ju om det någon gång ska gå över, när jag blir sjuk, vilket tack och lov är sällan, får jag ofta såna tankar, och börjar då fantisera om hur man ska kunna rätta in sin tillvaro såhär, men det är ju som tur är sånt man kan slå bort i nästa andetag med att såklart blir man frisk igen, även en dunderförkylning går över, så är det bara. Värre är att liksom acceptera att man inte måste upp och hålla på med olika saker som man brukar göra utan istället vila, vem vill ligga där och verka lat, inte jag i alla fall, känner också lite att jag "har inte tid med det här" men så är det ju alltid.
Idag är det fredag, så jag hoppas kunna prata igen efter helgen i alla fall. Får väl låta bli att stå och skråla med i vårvisorna vid Valborgsbålet iår, annars är det nog kört igen, då är det nog en ny vinkelslipskänsla i halsen igen. Så det är dricka mycket och ta det lugnt som gäller, faktiskt.
För mig som annars ALLTID svarar i telefon, får jag nu mer eller mindre stålsätta mig för att låta bli, för det är ju inte lönt, jag kan ändå inte få fram något ljud, det är liksom helt kört.
De som ringer på mobil, får som svar ett sms med ursäkt att jag inte kan prata, eller om det är något mer omfattande, e-post. Kommunikationen måste ju hållas igång ändå.
Brinnande huvudvärk och halsont som mer känns som om någon har kört med vinkelslip i halsen på mig känns det som om allt ska gå sönder när jag ovanpå detta får hosta. Nästa tanke man får är ju om det någon gång ska gå över, när jag blir sjuk, vilket tack och lov är sällan, får jag ofta såna tankar, och börjar då fantisera om hur man ska kunna rätta in sin tillvaro såhär, men det är ju som tur är sånt man kan slå bort i nästa andetag med att såklart blir man frisk igen, även en dunderförkylning går över, så är det bara. Värre är att liksom acceptera att man inte måste upp och hålla på med olika saker som man brukar göra utan istället vila, vem vill ligga där och verka lat, inte jag i alla fall, känner också lite att jag "har inte tid med det här" men så är det ju alltid.
Idag är det fredag, så jag hoppas kunna prata igen efter helgen i alla fall. Får väl låta bli att stå och skråla med i vårvisorna vid Valborgsbålet iår, annars är det nog kört igen, då är det nog en ny vinkelslipskänsla i halsen igen. Så det är dricka mycket och ta det lugnt som gäller, faktiskt.
blogga, facebooka, twittra...
Alla dessa sociala medier, på gott och ont tror jag att de allra flesta av oss tycker, visst är det roligt när man hittar vänner, gamla som nya på nätet, och allra helst när någon dyker upp som man inte har hört av på en längre tid, men samtidigt är det också ännu en grej man vill stoppa in i sin redan fyllda tillvaro, även om man tycker att det bara tar ett par minuter, så är det ändå ytterligare moment.
Vad jag vill säga är - jag har varit VÄLDIGT dålig på att blogga under en längre tid, däremot har jag kanske hållt mig ganska så uppdaterad på Facebook, men Twitter får helt vara för min del, jag har ännu inte känt att det är något jag också måste göra.
Att jag kom in på Facebook överhuvudtaget får jag nog tillskriva Arla och mjölkkriget i Skåne som drog i gång 2009, då upprättades ju sidor på Facebook som jag helt enkelt inte ville missa, och sedan poppade ju än den ena efter andra vännen upp och nu är det något som hör vardagen till, att ta en vända inom på FB.
Och visst är det lite "Hänt i veckan" över det, man kan få reda på både födslar och dödslar och allt annat sladder däremellan också.
Det roligaste hittills är ändå att jag hittade en klasskamrat som varit försvunnen länge - i USA!
Att hålla reda på vad de vuxna barnen, som man inte dagligdags kanske samtalar med, är också praktiskt, när de flyger och far runt världen.
Så även om det tar en liten stund av dagen, är det ändå en viss nytta med det också.
Vad jag vill säga är - jag har varit VÄLDIGT dålig på att blogga under en längre tid, däremot har jag kanske hållt mig ganska så uppdaterad på Facebook, men Twitter får helt vara för min del, jag har ännu inte känt att det är något jag också måste göra.
Att jag kom in på Facebook överhuvudtaget får jag nog tillskriva Arla och mjölkkriget i Skåne som drog i gång 2009, då upprättades ju sidor på Facebook som jag helt enkelt inte ville missa, och sedan poppade ju än den ena efter andra vännen upp och nu är det något som hör vardagen till, att ta en vända inom på FB.
Och visst är det lite "Hänt i veckan" över det, man kan få reda på både födslar och dödslar och allt annat sladder däremellan också.
Det roligaste hittills är ändå att jag hittade en klasskamrat som varit försvunnen länge - i USA!
Att hålla reda på vad de vuxna barnen, som man inte dagligdags kanske samtalar med, är också praktiskt, när de flyger och far runt världen.
Så även om det tar en liten stund av dagen, är det ändå en viss nytta med det också.