Även lärare gillar traktorer!
Förra veckan när vi var ute på ett gårdsbesök var en av lärarna kanske en av de mest entusiastiska besökarna, han hade som ung haft en kompis som var lantbrukarbarn, där han naturligtvis hade vistats en hel del och hade glada minnen från just den tiden. Han kunde helt enkelt inte låta bli utan att klättra upp i traktorn och provsitta. Och, varför inte?!! Det här är lika viktigt och roligt för elever som för lärare.
Höstdagjämning
Nu är hösten här på riktigt, redan med många vackra rönnbär, och snart färgas löven gula och röda.
är det så här på riktigt, eller kanske ännu värre?
Det cirkulerar väldigt mycket kul på internet och genom mejl, och den här historien fick jag för ett litet tag sedan av en bekant som inte jobbar med lantbruk, men som ändå tyckte att om det är den här kunskapsnivån som barn idag ligger på kan man undra hur det ska bli för dem när de blir vuxna...
Faktauppsats om ko, skrivet av en mellanstadieelev :-)
Historian om Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta
på landet, men den kommer också in til staden, men bara när den skal dö. Men
det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre
sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha
något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom
kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon
har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det
är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort
flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara
hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir
mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra
ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig å magen ger den ost. I osten är
det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons
valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också.
Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den
sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i
tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till
snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt
mycket. Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!
Jag måste säga att min kommentar blir, - LRF Skolkontaktens uppgift är jätteviktig! -
Däremot hörde jag av en av lärarstudenterna i Kristianstad om en annan sån här händelse, som faktiskt hade utspelat sig i verkliga livet.
Det var skolklassen som hade varit på studiebesök på mjölkgården och lärt sig mycket om kor och att mjölken kommer från korna.
Väl hemma igen hade naturligtvis barnen berättat om sina upplevelser och vad de hade lärt sig för sina föräldrar. På kvällen ringde en arg pappa till läraren och frågade varför hon hade tutat i barnen såna dumheter som att mjölken kommer från korna, -"Det vet ju alla att mjölken kommer från affären!!"- ??????
Tala om the lost generation alltså. Som jag ser det har vi här egentligen då lösningen på ett problem för skolan och lärare, dvs. de dyra transporterna med buss ut till gårdsbesöken. Låt hela familjen följa med på de här besöken, så kan barnen åka med sina föräldrar, för så vitt jag kan se behöver föräldrarna visst också lära sig en del om lantbruk!!
Men man ska ju inte dra alla över samma kam, och jag måste säga att många lärare och elever för den delen också kan visst en del, det viktigaste är ju egentligen att de är intresserade, då kommer frågorna automatiskt och intresset ökar.
Jag har t.o.m. lärt mig något själv idag som jag kan ha nytta av när jag pratar om de olika sädesslagen, nämligen ett sätt att skilja dem åt. En knuten hand - vete utan borst, så rätar man ut fingrarna till hälften, då betyder det råg med halvlånga borst, hela handen uträtad med fingrarna ihop betyder korn med långa borst, och slutligen spreta med fingrarna så blir det som havren - en vippa.
Idag var jag på Djupadalsskolan i Malmö, barnen var lugna och fina och ställde bra frågor, det var inget stim och stoj, utan väldigt avslappnat och trevligt. I ena klassen var det ganska många som hade varit på lantbruk tidigare, och de tyckte att det skulle bli jätteroligt att få komma ut på gårdsbesöket.
Faktauppsats om ko, skrivet av en mellanstadieelev :-)
Historian om Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta
på landet, men den kommer också in til staden, men bara när den skal dö. Men
det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre
sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha
något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom
kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon
har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det
är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort
flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara
hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir
mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra
ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig å magen ger den ost. I osten är
det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons
valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också.
Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den
sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i
tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till
snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt
mycket. Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!
Jag måste säga att min kommentar blir, - LRF Skolkontaktens uppgift är jätteviktig! -
Däremot hörde jag av en av lärarstudenterna i Kristianstad om en annan sån här händelse, som faktiskt hade utspelat sig i verkliga livet.
Det var skolklassen som hade varit på studiebesök på mjölkgården och lärt sig mycket om kor och att mjölken kommer från korna.
Väl hemma igen hade naturligtvis barnen berättat om sina upplevelser och vad de hade lärt sig för sina föräldrar. På kvällen ringde en arg pappa till läraren och frågade varför hon hade tutat i barnen såna dumheter som att mjölken kommer från korna, -"Det vet ju alla att mjölken kommer från affären!!"- ??????
Tala om the lost generation alltså. Som jag ser det har vi här egentligen då lösningen på ett problem för skolan och lärare, dvs. de dyra transporterna med buss ut till gårdsbesöken. Låt hela familjen följa med på de här besöken, så kan barnen åka med sina föräldrar, för så vitt jag kan se behöver föräldrarna visst också lära sig en del om lantbruk!!
Men man ska ju inte dra alla över samma kam, och jag måste säga att många lärare och elever för den delen också kan visst en del, det viktigaste är ju egentligen att de är intresserade, då kommer frågorna automatiskt och intresset ökar.
Jag har t.o.m. lärt mig något själv idag som jag kan ha nytta av när jag pratar om de olika sädesslagen, nämligen ett sätt att skilja dem åt. En knuten hand - vete utan borst, så rätar man ut fingrarna till hälften, då betyder det råg med halvlånga borst, hela handen uträtad med fingrarna ihop betyder korn med långa borst, och slutligen spreta med fingrarna så blir det som havren - en vippa.
Idag var jag på Djupadalsskolan i Malmö, barnen var lugna och fina och ställde bra frågor, det var inget stim och stoj, utan väldigt avslappnat och trevligt. I ena klassen var det ganska många som hade varit på lantbruk tidigare, och de tyckte att det skulle bli jätteroligt att få komma ut på gårdsbesöket.
obokad dag!
Äntligen en ledig dag, eller?
Ja, dvs. det är ungefär den enda dagen under september som jag inte är bokad på något. Så då fick jag ta mig i kragen och uppsöka vårdcentralen för mitt katt-bett.
För två veckor (drygt) sedan när vi skulle tröska av rödklövern, och jag hade varit hemma och fikat och skulle ut på tröskan igen, kom jag på att jag nog skulle rycka in tvätten, innan jag åkte ut till tröskan. Katterna var naturligtvis med när jag tog ner tvätten, och snurrade runt benen på mig. Jag brukar vara uppmärksam och se mig för, men nu när jag hade lite bråttom, ville det sig illa och jag råkade trampa på katten, antagligen svansen, katten i sin förskräckelse attackerade vad som fanns närmast till hands, vilket var mitt ben, ett riktigt ordentligt huggbett som gjorde j-ligt ont och blödde mycket, det blev en liten blodpöl där jag stod med min tvätt. Hur som helst in med tvätten och upp med foten i vasken i tvättstugan och tvättade såret så bra jag kunde och på med ett stort plåster och ut på tröskan.
Sedan var det konferens på Ven, skolbesök och gårdsbesök, konferensdag i Stockholm m.m. som bara har rullat på, jag har tvättat och gjort rent såret så bra det har gått, men det blev ändå varigt och infekterat, så idag tyckte jag att jag nog fick uppsöka mer professionell vård. Läkaren var jättebra och sa med en gång att jag måste få penicillin, men att jag kunde fortsätta med omläggningen som jag hade gjort hittills, det var OK, och så tyckte hon att jag skulle hålla mig i stillhet och lägga upp benet, och innan jag knappt hade hunnit protestera sa hon - jaja, jag vet, du är bonde, men du kan väl i alla fall försöka! - så skrattade vi tillsammans och hon önskade mig lycka till. En sköterska kom och la på nytt förband till mig och skickade med mig lite bandage och plåster, och så fick jag ta vägen om apoteket och hämta mitt penicillin, så nu har jag tagit den första tabletten.
Det är en solig och fin dag, så jag ska försöka att ta det lite lugnt idag i alla fall. Bara packa grejer till i morgon och sköta lite kontorsjobb.
Ganska kul med det här med storstadssatsningen, det sprider ringar på vattnet och andra aktiviteter blir efterfrågade. Jag har fått en förfrågan om prao på lantbruk efter att en klass hade varit på gårdsbesöket, och en förfrågan om gårdsbesök från en lärare vars fru är lärare i Malmö och har genomfört vårt gårdsbesök. Så nu ska jag ta tag i lite sånt.
Halvtid
JA, nu är det ungefär halvtid, lite över hälften av klasserna har redan varit ute på sina besök på gårdarna. Den här veckan känns det att hösten är i antågande, i morse visade termometern inte mer än +7,5 °, och när jag skulle åka ut till gårdsbesöket vid halv nio hade den inte stigit mer än en grad. Det fick bli både lammullströja utanpå t-shirten och fleece-tröja utanpå det, strumpor och kängor, men fortfarande piratbyxor. Jag vet ju att jag inte fryser just om benen, men när det sedan blir varmt blir det svettigt just om smalbenen. Jag kan säga att det var det ingen alls risk för, inte till att börja med i alla fall!! Barnen hade också väldigt varierande kläder på sig, och jag tyckte nästan synd om en kille som hade såna här blåa Adidas-shorts, det har nog varit ganska så kallt, fast de studsar ju omkring och har så mycket annat att tänka på, så han klagade inte på att han frös, det var några tjejer som gjorde det i början, men när vi sedan gick till maskinhallen kom vi ju i lä, och då var det bättre.
Gruppen idag var sexor från Kryddgårdsskolan. De hade nog aldrig varit såhär på en gård och hade så klart tusen frågor och var ungefär som en flock nyutsläppta kalvar på grönbete!
Det som var mest fantastiskt tror jag att de tyckte var att man kan i princip kan äta, eller smaka på allt och det mesta ute på en gård, men det är ju egentligen inte konstigt, det som odlas ska ju i ett annat led bli mjöl, bröd, pasta, rapsolja, socker m.m. som man köper i affären, klart att man då även kan äta råvaran!
De fick en stor sockerbeta med sig till skolan, den skulle nog avsmakas under eftermiddagen sedan. En av lärarna hade som barn vistats en del på en gård hos en kompis, och han hade minst lika roligt som barnen, och kunde inte låta bli att provsitta både traktor och tröska.
Med lite olika frön och kärnor i händer och fickor som sovernier med tillbaka till Malmö vinkade hela skaran glatt till oss från bussen när den rullade iväg.
Ann och jag var överens om att vi nog kunde vara nöjda, eftersom både lärare och elever verkade vara jättenöjda.
Gruppen idag var sexor från Kryddgårdsskolan. De hade nog aldrig varit såhär på en gård och hade så klart tusen frågor och var ungefär som en flock nyutsläppta kalvar på grönbete!
Det som var mest fantastiskt tror jag att de tyckte var att man kan i princip kan äta, eller smaka på allt och det mesta ute på en gård, men det är ju egentligen inte konstigt, det som odlas ska ju i ett annat led bli mjöl, bröd, pasta, rapsolja, socker m.m. som man köper i affären, klart att man då även kan äta råvaran!
De fick en stor sockerbeta med sig till skolan, den skulle nog avsmakas under eftermiddagen sedan. En av lärarna hade som barn vistats en del på en gård hos en kompis, och han hade minst lika roligt som barnen, och kunde inte låta bli att provsitta både traktor och tröska.
Med lite olika frön och kärnor i händer och fickor som sovernier med tillbaka till Malmö vinkade hela skaran glatt till oss från bussen när den rullade iväg.
Ann och jag var överens om att vi nog kunde vara nöjda, eftersom både lärare och elever verkade vara jättenöjda.
måndag igen...
Så har man då en alldeles ny och oanvänd vecka framför sig igen, eller dvs. när jag skriver det här har jag ju faktiskt redan förbrukat en hel dag...
Ja, idag har jag varit på lärarutbildningen i Kristianstad, och haft föreläsning med en grupp lärarstudenter. Det är lite annorlunda än att köra skolklassinformationen, men man är liksom lite inne på det spåret och på nåt vis kan man inte riktigt släppa det stuket heller, även om det är ganska så skönt att det är OK om man använder lite mer komplicerade uttryck och ord än när man träffar mellanstadieklasser i Malmö, där ofta en hel del av eleverna inte har levt hela sitt liv i Sverige ens.
I alla fall så hade det så gott som funkat med deras studiebesöksgårdar, och i morgon ska de ut på besöken. Så nästa vecka ska jag träffa dem igen och höra om deras erfarenheter av gårdsbesöken.
Jag hade skickat ett par bilder till en klassen som är med på bilderna från förra veckan och fick ett översvallande tackmejl från deras lärare idag, då blir man glad! Hon skrev:
-" Hej Ingrid
Tack så mycket för bilderna, vi hade såklart glömt att ta med vår kamera. Stort tack också för ett mycket trevligt upplägg, vi är jättenöjda med alla delarna och är glada för att barnen har lärt sig så många nya saker. "-
Jag funderade lite på just förra veckans besök, och det som var lite extra där var ju att Per som körde och plöjde och hade med sig barnen i traktorn fick ju möjlighet att prata mer enskilt med dem. De hade också tillfälle att fråga honom om allt möjligt medan de åkte med. Han sa att flera av dem hade tyckt att det tog lång tid att plöja och undrat om han inte kunde köra fortare, och att det måste ju bli tröttsamt att sitta där i ett par dagar.
Men som sagt, många av dem fick ju komma till en helt ny värld kan man säga, så det är ju kul att höra deras reflektioner.
I morgon ska jag till Lindängeskolan till en nia, och sedan till Djupadalsskolan till en femma. Spännande med niorna, men vi får väl se hur mycket de kan...ifall de nu inte måste vara så coola och tuffa så att de inte ens kan vara intresserade alls, vi får se.
Vi har även skickat ut pressmeddelande idag, så det kunde ju vara kul om någon tidning har lust att göra reportage om det här. Naturskolan ska också skicka ut ett pressmeddelande, så får vi se hur det hela går. Nu ska jag gå in på Eniro och leta upp var skolorna ligger. Eller dvs. Lindängen vet jag, där var jag förra året också, men Djupadal har jag inte varit på tidigare, men det är viss ut mot Limhamn.
Ja, idag har jag varit på lärarutbildningen i Kristianstad, och haft föreläsning med en grupp lärarstudenter. Det är lite annorlunda än att köra skolklassinformationen, men man är liksom lite inne på det spåret och på nåt vis kan man inte riktigt släppa det stuket heller, även om det är ganska så skönt att det är OK om man använder lite mer komplicerade uttryck och ord än när man träffar mellanstadieklasser i Malmö, där ofta en hel del av eleverna inte har levt hela sitt liv i Sverige ens.
I alla fall så hade det så gott som funkat med deras studiebesöksgårdar, och i morgon ska de ut på besöken. Så nästa vecka ska jag träffa dem igen och höra om deras erfarenheter av gårdsbesöken.
Jag hade skickat ett par bilder till en klassen som är med på bilderna från förra veckan och fick ett översvallande tackmejl från deras lärare idag, då blir man glad! Hon skrev:
-" Hej Ingrid
Tack så mycket för bilderna, vi hade såklart glömt att ta med vår kamera. Stort tack också för ett mycket trevligt upplägg, vi är jättenöjda med alla delarna och är glada för att barnen har lärt sig så många nya saker. "-
Jag funderade lite på just förra veckans besök, och det som var lite extra där var ju att Per som körde och plöjde och hade med sig barnen i traktorn fick ju möjlighet att prata mer enskilt med dem. De hade också tillfälle att fråga honom om allt möjligt medan de åkte med. Han sa att flera av dem hade tyckt att det tog lång tid att plöja och undrat om han inte kunde köra fortare, och att det måste ju bli tröttsamt att sitta där i ett par dagar.
Men som sagt, många av dem fick ju komma till en helt ny värld kan man säga, så det är ju kul att höra deras reflektioner.
I morgon ska jag till Lindängeskolan till en nia, och sedan till Djupadalsskolan till en femma. Spännande med niorna, men vi får väl se hur mycket de kan...ifall de nu inte måste vara så coola och tuffa så att de inte ens kan vara intresserade alls, vi får se.
Vi har även skickat ut pressmeddelande idag, så det kunde ju vara kul om någon tidning har lust att göra reportage om det här. Naturskolan ska också skicka ut ett pressmeddelande, så får vi se hur det hela går. Nu ska jag gå in på Eniro och leta upp var skolorna ligger. Eller dvs. Lindängen vet jag, där var jag förra året också, men Djupadal har jag inte varit på tidigare, men det är viss ut mot Limhamn.
Gårdsbesök
På gården för dagens besök fick eleverna först titta på olika frö, både utsäde och hur skördad vara ser ut. Här fanns även vit, röd och gul lök, rödklöver och sockerbetor. De fick titta och känna, vi var även ute på lökfältet och de fick lov att smaka på smålökar. De fick provsitta tröska och traktor inne på gården, och tre barn i taget fick åka med i traktorn som lantbrukaren körde och plöjde med, och åka en runda dvs. fram och tillbaka på åkern. Sockerbetorna fick följa med tillbaka till skolan, så de ska nog provsmakas där. Vi fick gå en liten bit till granngården, och där fanns djuren, en amko med två kalvar och en flock får. Djuren var nog lite avvaktande och tyckte att det var konstigt med så många människor på en gång, men några lyckades ändå klappa fåren lite. Klasserna hade jobbat lite med materialet de fick när jag var i klassen, och kunde lite mer nu, och kunde på så sätt också ställa frågor bättre.
Om fåren bara fick lite mat så blev de lite mer intresserade av att komma fram.
LRF konferens på Hven
Ja, så kom jag då också till slut till Ven, men det var visst inte bara jag som inte hade varit där tidigare i personalgänget.
Veckan började med att vi tog färjan över till den lilla ön i Öresund, och så fick vi tilldelat var sin cykel. Dagen började med lite skytte av olika slag, lerduvor, bågskytte och pistol. Det blåste rejält, men som född österlening är det inte något man är helt ovan vid. Cyklarna var synnerligen lättcyklade, men med både motvind och uppförsbacke fick man ändå ge med sig ibland och hoppa av och ta sig upp till krönet till fots.
Konferensen hade vi på ett ställe som heter Hamnkrogen, och då hade vi den här underbara utsikten.
Många frågor stöttes och blöttes både på dagen och kvällen, och tisdag eftermiddag efter två snabba studiebesök på nystartade Spirit of Hven (whiskydistelleri) och Hvens getost, var det bara att lämna tillbaka cyklarna och gå på färjan till fastlandet.
Spirit of Hven var ju ett ställe även med restaurang och boende, säkerligen konferenser m.m. och väldigt nytt och stylat, men rätt spännande ändå. Getostmejeriet var nästan tvärtom, väldigt jordnära och småskaligt, och oerhört mysigt och personligt. Dem ska jag köpa ost av på Bondens egen Marknad när jag hinner åka dit.
Så var det ju även 1 september, och skolbesöken gick igång. De två första besöken åkte Naturskolans personal med på och idag den 3 september åkte jag ut på. Det blev som för det mesta en totalupplevelse för barnen som i vanliga fall inte kommer ut på landet, även om faktiskt en och annan hade varit på gård tidigare. Ett par tjejer var hästintresserade och gick på ridning, så de tyckte ju att det var fantastiskt kul att det fanns hästar på gården. I övrigt var det givetvis väldigt spännande att få sitta i traktorer och tröskan och titta och känna på allt som kom i deras väg.
Besöket avslutades med intag av medhavd matsäck i gårdens trädgård, och som sovenier fick de en sockerbeta med sig till skolan.
Läraren tyckte att det hade varit väldigt bra, som han sa, här fanns något för alla!
Efteråt åkte jag till Videdalsskolan där jag besökte en särskoleklass, som verkligen var jätteintresserade. Flera kunde också både ett och annat och tyckte att det var synd att man inte fick prova att mjölka när man kommer ut på gårdsbesöket! Här fanns också en smartboard, och jag kunde köra mitt bildspel och de fick fråga och det blev diskussioner om både mjölkkor och biffkor traktorer och hästar och väldigt mycket. De har två veckor på sig att jobba mer med skolkontaktsmaterialet innan de ska åka ut på sitt besök.
Veckan började med att vi tog färjan över till den lilla ön i Öresund, och så fick vi tilldelat var sin cykel. Dagen började med lite skytte av olika slag, lerduvor, bågskytte och pistol. Det blåste rejält, men som född österlening är det inte något man är helt ovan vid. Cyklarna var synnerligen lättcyklade, men med både motvind och uppförsbacke fick man ändå ge med sig ibland och hoppa av och ta sig upp till krönet till fots.
Konferensen hade vi på ett ställe som heter Hamnkrogen, och då hade vi den här underbara utsikten.
Många frågor stöttes och blöttes både på dagen och kvällen, och tisdag eftermiddag efter två snabba studiebesök på nystartade Spirit of Hven (whiskydistelleri) och Hvens getost, var det bara att lämna tillbaka cyklarna och gå på färjan till fastlandet.
Spirit of Hven var ju ett ställe även med restaurang och boende, säkerligen konferenser m.m. och väldigt nytt och stylat, men rätt spännande ändå. Getostmejeriet var nästan tvärtom, väldigt jordnära och småskaligt, och oerhört mysigt och personligt. Dem ska jag köpa ost av på Bondens egen Marknad när jag hinner åka dit.
Så var det ju även 1 september, och skolbesöken gick igång. De två första besöken åkte Naturskolans personal med på och idag den 3 september åkte jag ut på. Det blev som för det mesta en totalupplevelse för barnen som i vanliga fall inte kommer ut på landet, även om faktiskt en och annan hade varit på gård tidigare. Ett par tjejer var hästintresserade och gick på ridning, så de tyckte ju att det var fantastiskt kul att det fanns hästar på gården. I övrigt var det givetvis väldigt spännande att få sitta i traktorer och tröskan och titta och känna på allt som kom i deras väg.
Besöket avslutades med intag av medhavd matsäck i gårdens trädgård, och som sovenier fick de en sockerbeta med sig till skolan.
Läraren tyckte att det hade varit väldigt bra, som han sa, här fanns något för alla!
Efteråt åkte jag till Videdalsskolan där jag besökte en särskoleklass, som verkligen var jätteintresserade. Flera kunde också både ett och annat och tyckte att det var synd att man inte fick prova att mjölka när man kommer ut på gårdsbesöket! Här fanns också en smartboard, och jag kunde köra mitt bildspel och de fick fråga och det blev diskussioner om både mjölkkor och biffkor traktorer och hästar och väldigt mycket. De har två veckor på sig att jobba mer med skolkontaktsmaterialet innan de ska åka ut på sitt besök.
LRF konferens på Hven
