trulstorpsnygards

Det cirkulerar väldigt mycket kul på internet och genom mejl, och den här historien fick jag för ett litet tag sedan av en bekant som inte jobbar med lantbruk, men som ändå tyckte att om det är den här kunskapsnivån som barn idag ligger på kan man undra hur det ska bli för dem när de blir vuxna...


Faktauppsats om ko, skrivet av en mellanstadieelev :-)

Historian om Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta
på landet, men den kommer också in til staden, men bara när den skal dö. Men
det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre
sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha
något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom
kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon
har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det
är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort
flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara
hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir
mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra
ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig å magen ger den ost. I osten är
det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons
valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också.
Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den
sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i
tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till
snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt
mycket. Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!


Jag måste säga att min kommentar blir, - LRF Skolkontaktens uppgift är jätteviktig! -

Däremot hörde jag av en av lärarstudenterna i Kristianstad om en annan sån här händelse, som faktiskt hade utspelat sig i verkliga livet.
Det var skolklassen som hade varit på studiebesök på mjölkgården och lärt sig mycket om kor och att mjölken kommer från korna.
Väl hemma igen hade naturligtvis barnen berättat om sina upplevelser och vad de hade lärt sig för sina föräldrar. På kvällen ringde en arg pappa till läraren och frågade varför hon hade tutat i barnen såna dumheter som att mjölken kommer från korna, -"Det vet ju alla att mjölken kommer från affären!!"- ??????
Tala om the lost generation alltså. Som jag ser det har vi här egentligen då lösningen på ett problem för skolan och lärare, dvs. de dyra transporterna med buss ut till gårdsbesöken. Låt hela familjen följa med på de här besöken, så kan barnen åka med sina föräldrar, för så vitt jag kan se behöver föräldrarna visst också lära sig en del om lantbruk!!

Men man ska ju inte dra alla över samma kam, och jag måste säga att många lärare och elever för den delen också kan visst en del, det viktigaste är ju egentligen att de är intresserade, då kommer frågorna automatiskt och intresset ökar.
Jag har t.o.m. lärt mig något själv idag som jag kan ha nytta av när jag pratar om de olika sädesslagen, nämligen ett sätt att skilja dem åt. En knuten hand - vete utan borst, så rätar man ut fingrarna till hälften, då betyder det råg med halvlånga borst, hela handen uträtad med fingrarna ihop betyder korn med långa borst, och slutligen spreta med fingrarna så blir det som havren - en vippa.
Idag var jag på Djupadalsskolan i Malmö, barnen var lugna och fina och ställde bra frågor, det var inget stim och stoj, utan väldigt avslappnat och trevligt. I ena klassen var det ganska många som hade varit på lantbruk tidigare, och de tyckte att det skulle bli jätteroligt att få komma ut på gårdsbesöket.