så är det måndag igen...
Vi tog oss en lillsemester såhär mitt i hösten och åkte upp till Östergötland, det har vi i princip haft tankar om att göra hela sommaren, så det var faktiskt högt på tiden. Egentligen hade vi då tänkt att kombinera det med ett besök på Kolmården eftersom barnen tyckte att det var så roligt, men så blev det inte, där var det tyvärr stängt för säsongen. Den här helgen var det SM i plöjning uppe vid Linköping, så då gick vi på det istället. Bondenöjen får man kanske säga.
Fredag eftermiddag efter skolan gav vi oss av, och var framme hos våra bekanta i Rågårda nära VretaKloster vid 19-tiden, det var inte mörkt när vi kom, men tog inte lång stund förrän höstmörkret hade sänkt sig. Barnen hade roligt i alla fall, de hade mörkerjakt och var ute och lekte, skönt att de finner varandra så lätt, och har så kul tillsammans, enkla lantliga utomhuslekar, som blandas med dator och film.
Vi vuxna satt vid köksbordet med var sin öl, och diskuterade, men på det här stället blir det aldrig så långt ut på småtimmarna, värdfolket går och lägger sig senast halv tio-tio, eftersom de stiger upp 04.00 och går ut och mjölkar och sköter om korna.
Sedan är de klara vid sex halv sju, går in och duschar och sover en stund till. För kornas skull är det här nog det bästa tänkbara sättet att ha det, de blir ju på så vis mjölkade med väldigt jämna tidsintervaller, vilket ju är att föredra.
På lördagen var det så morgonfika i lugn och ro, och vid 10-tiden åkte vi till plöjningen, som var på en gård på andra sidan om Linköping.
Jag kunde konstatera att skåningarna är "si sell nock" för jag träffade inte någon jag kände, och hörde inte många som pratade skånska, faktiskt bara någon enstaka, och det var folk som på något sätt hade att göra med dem som tävlade för Skåne.
Tävlingsbanan var STOR, eftersom det skulle finnas tegar för alla tävlande, både för moderna och veterantraktorer, växelplogar och tegplogar, övningsbitar och en yta för hästplöjningen, det hade nog blivit en hel del steg på stegmätaren, om man hade varit smart nog att ha den på sig, men när vi var som allra längst bort, där vi tittade på hästplöjning, slumpade det sig så att den hästdragna åkvagnen stod mitt i vår väg, och vi kunde få skjuts tillbaks till entrén.
På kvällen var det ungefär samma procedur, mat och öl, barnen höll igång med sitt och vi diskuterade dagens olika evenemang.
På söndagen åkte vi först en tur med värdfolket lite runt på deras ägor, och i de närmsta byarna, sedan åkte Mats och jag till plöjningen igen.
Vi tittade på veterantraktorsplöjningen och på hästplöjningen, och så blev det uppvisningsplöjning av medlemmar och veterantraktorer från Valla muséet. Vi stannade inte ända till slutet utan åkte tillbaka till Rågårda och packade ihop våra saker. Sedan bjöds vi på middag, innan vi vände bilen mot söder igen. 22.00 var vi åter hemma på gården. Allt gick bra och vägen hem var lättkörd med lagom trafik och fint väglag.
Idag måndag har allt gått i sina vanliga spår igen. Barnen till skolan, Mats åkte på bokföring och jag har varit på Östarp och kört med Balder.
Idag var det en del slanor som skulle tas hem från skogen, och Balder och jag drog en packe, Mistral med en praktikant tog en packe, och sist gick den andra praktikanttjejen med en ponny, som fick ta ett mindre träd. Det är roligt men inte jättelätt, jag har lite svårt för att känna in mig så bra med tömmar som med tyglar, dom är ju förvisso mycket längre, och när man kör med hästen är det ju en kontakten man har, när man rider sitter man ju på hästen, och då har man även kontakten mot ryggen på hästen, och hela hästen mycket närmre sig. Det är helt enkelt en massa träning det handlar om känns det som. Balder artar sig annars bra tror jag, vi provade t.o.m. att tömköra honom i par en stund, och det verkade OK det också. Det enda som fortfarande är så jobbigt är att lyfta hovarna på honom, DET kräver nog MYCKET träning och tålamod.
Men att köra i skogen är väldigt mysigt, fridfullt rentav, man måste bara vara skärpt och ha bra koll på hästen, och jag på mina fötter också, så jag inte går och snubblar och står på näsan ute i bland stubbar och kvistar, det kräver fokusering tycker jag.