trulstorpsnygards

Vi hade ju bara lite öppet hus i våras när jag fyllde 50 och när Mats fyllde 45 sa vi till lite mer så där de närmaste bara och några grannar och kompisar, för vi tänkte ju ha en riktig fest också. Så nu blev det s.a.s. vår 95-årsfest med logdans. Vi hade bjudit så där en hundratjugo pers, och i slutändan var vi nog 105 på festen, varav 10 vuxna och 2 barn var tyskar. Vi hade röjt ur hela vår loge, och lövat och allt. Hyrt bord och stolar (lånat en del av en granne också) och hyrt dansbana. I ena änden hade vi byggt upp lite scen, där vårt band höll till. Bandet heter Stup, och är två killar från Ystad, den ene är en klasskompis till mig från lantbruksskolan, för 32 år sedan, men vi har alltid hållit ihop allt sedan dess. Ni kan se dem på http://www.stup.se/

Vi hade fixat en kille som helgrillade två grisar och som även fixade potatissallad, grönsallad och äppelmos. Jag hade med hjälp av ett par av de tyska damerna gjort sillmacka som var entrérätt, så att vi kunde få oss ett par nubbar till den. Sedan var det den helstekta grisen, och öl, vin och mera snapsar till dem som så önskade. Gästerna satt vid nio bord och på varje bord fanns en bag-in-box vitt vin och en rött, och en öltunna. Öltunnorna hade tyskarna tagit med hit. På varje bord fanns det även en flaska Skåne, en Jubileumsakvavit och en Bäsk, dvs. Malörtssnaps, så det var liksom självservering och så fick de meka med det bäst de ville.

Till efterrätt hade jag (även här med hjälp av de tyska damerna) gjort en bärdesert på hallon och blåbär med turkisk yoghurt och turkisk vaniljyoghurt och de krossade drömmarna. Den blev mycket uppskattad. Vi hade gjort den i plastglas med sked i, så det var liksom färdiga portioner. Senare blev det också kaffe och jordgubbstårta som jag hade bakat. Sockerkaksbottnar med vanilj emellan och vispgrädde på och så helt fullt med jordgubbar. Fem stycken hade jag gjort, men en hel blev över som vi åt på efterfesten på söndagen.

Så var det dans och en del spex också, vi fick göra ett samarbetsprov, som lyckades ganska så bra får jag säga, och bandet hade nåt spex för sig lite sådär musikrollspel till Björn Afzelius "Maria går på vägen" , vilket blev jättekul.

Tiden gick ju naturligtvis alldeles för fort och när musiken slutade bortåt halv två blev det varm korv och bröd som nattmat. Alla hade däremot inte så bråttom hem och de sista gästerna gick vid fyratiden. Sedan gick Mats och jag där och lallade lite och drack champagne som vi fick för att vi klarade provet bra, så vi la oss vid femtiden. Söndagen inleddes med någon sorts frukost vid 11-tiden för alla som var kvar, vilket var alla tyskarna och några andra, fullt med folk med andra ord. Det kändes mest som om jag stod vid kaffekokaren eller lade upp mer bröd mest hela tiden! Men kul var det, och många goda skratt. Tyskarna kände heller inte varnadra allihop, och det var ju skoj när man sedan hörde hur de bytte adresser och pratade om att hälsa på varandra.
Sedan droppade några av tyskarna av, och vi röjde lite och så.

På kvällen samlade vi alla kvarvarande och sa till ett par grannar - Anders såklart, Mats föräldrar, och så vår äldste gäst Ove, som hade haft väldigt trevligt,  och så åt vi rester. Jag värmde kött på grillen och så fanns det ju gott om potatissallad och min tsatsiki och blåmögelsås som jag hade gjort 15 liter av varje. Och en massa öl och vin slattar såklart. Och så gick ju den kvarblivna tårtan åt också. Sedan badade vi i tunnan, el. dvs. de som ville. Någon mer åkte hem på kvällen.

Måndagsmorgon åkte några till hem efter frukosten och den sista kvarvarande familjen tog vi med ut på en Skånetur. Då besökte vi Smygehuk, Kåseberga, Löderups Strandbad, Sandhammaren och Bollerups lantbruksskola. Sedan åkte vi hem och grillade och tömde ytterliggare öl och vinslattar. Så kontentan är att vi har festat i fyra dagar, eftersom några tyskar kom redan i fredags och då fick det ju klämmas några öl redan då. Men det verkar som om alla var nöjda, många har hört av sig och tackat för senast, och verkligen sagt hur kul de tyckte att det hade varit, precis som vi.
Min äldste son Henrik sa, när jag sa att vi kände oss rätt nöjda med hur det hade blivit - det SKA ni va, det var verkligen ett jättetrevligt kalas.