besök i Wallander-land
Idag har vi tagit en tur i Wallander-land, dvs. vi har varit på Österlen. Fast det är ju inte riktigt samma sak ändå. Österlen är en skarpt utstakad yta i sydöstra Skåne, som faktiskt har sin gräns från Nybroåns källa i Fyledalen, längs med ån ner till dess utflöde i Nybro i söder och i norr från Kivik över Fågeltofta och Tomelilla till Fyledalen. Så det så! Fast, som det även står i Wikipedia, i mäklareannonser och turistreklam har ju Österlen väldigt töjbara gränser, och kan då sträcka sig upp mot Kristianstad och bort mot Sjöbo.
I alla fall, vi fick ta en tur ner till Valleberga 37 som ligger utmed Sömmerskevägen, mitt föräldrahem. Eftersom jag hyr ut det till ett par som håller på att iordningställa en liten gård som de har köpt i Fröslöv, och behöver något boende för sina baltiska byggjobbare får vi själv ta hand om gräsklippning m.m. och det har ju verkligen inte blivit en gång i veckan, om man säger, så nu tyckte vi att det var dags. Dessutom måste till att börja med stallbyggnaden putsas om, och vi hade med en kille som skulle titta på det, och så ska väl det gå av stapeln till våren.
Som vanligt i Valleberga var det blåsigt, rejält blåsigt och söndersmulade löv och gräsklipp virvlade runt gräsklipparen när Mats körde runt där, men snyggt blev det, tänk så mycket en sån sak gör!
Jag rotade upp lite ogräs i den lilla rabatten vid framsidan av huset, faktiskt också den enda rabatten som finns kvar, men den ska jag försöka att hålla igång, det är ju liksom det man ser när man kommer in på gården. Och så grävde jag upp några till av alla de här förargliga skotten av alm och hylle som förra hyresgästen bara har hållt på att knipsa av med sekatör, varje gång jag ser en sån där avknipsad liten irriterande stubbe, så blir jag så förbannad att jag bara måste ha upp den så fort det går! Oftast står de inne vid husgrunden också, jag blir bara helt tokig, hur kan bara göra en sån sak som att knipsa av dem år efter år, de ska ju bort!!! Nu är det bara någon enstaka kvar, och de står bakom en jätterosenbuske, som först måste kapas ner, och det blir till våren.
Så när vi hade lastat gräsklipparen och gav oss av igen, såg det ändå riktigt OK ut på gården, fast, långt ifrån vad min mor hade kunnat godkänna, men det är en helt annan sak.
Kyrkogården i Valleberga var nästa mål och där behövde vi ändå bara plocka bort lite ogräs och räfsa, sedan var det snyggt där, blommorna var jättefina fortfarande, pelargonian hade många knoppar på gång, och de små kuddarna av vad nu de här blommorna heter, blommade lila och var jättefina. Nu ger det sig om det ska bli någon frostknäpp innan 1 nov, och Alllhelgona, för då får man ju dit och fixa något annat. Vi åkte därifrån mot Hedvigsdal, på vägen där vanen i Wallander-filmen "Innan frosten" sprängs, och än en gång smålog jag över scenerna från Valleberga kyrka där en Homo-vigsel ska hållas, som man befarar att attentatet riktar sig mot i filmen. En av mina vänner från bygden var ju med som statist i filmen, och när vi var på bio och såg den, utbrast jag bara mitt i filmen - men titta det är ju Kamilla! - så Mats högg mig snabbt i armen och sa ssch!! med eftertryck, ja, så kan det bli om man blir tillräckligt överraskad!
När vi var där hände ingenting sånt, kyrkogårdsvaktmästaren höll på och räfsade gångar, ett par damer var där i samma ärende som vi, snyggade till och gjorde fint på en grav, och i övrigt var det tyst och lugnt.
I min gamla skola, Valleberga Norra skola, som ligger mittemot kyrkan håller ju "Jolanta" Jonsered, dvs. Sanna Persson
och hennes familj på att bosätta sig, 
fast det är nog inte med Göran, eller som hon säger Geran, jag gillar både henne och hela HIpp Hipp jättemycket, de är liksom "våra" på nåt sätt, Kajan är ju en person som finns på riktigt och som bor i vårt grannskap, det har ju Johan Wester också gjort ett tag, han bodde i Esarp några år, och säkert föddes många av deras figurer då. Tiffany Persson har ju satt Staffanstorp på kartan, så vi kan väl säga då att vi bor i Hipp HIpp-land.
Fast man får ju säga att Wallander nog har nått en större publik än Hipp Hipp, Ystad har ju verkligen ökat turisttillströmningen genom de här filmerna och även böckerna.
I alla fall så körde vi mot Hedvigsdal utan att vår bil sprängdes och ut över Örum och Hannas genom Bollerup mot Tomelilla. Bollerup såg lite stökigt ut, där håller man ju på att lägga om fjärrvärmen, och det grävs och bökas lite överallt, men det blir väl fint igen när de är färdiga.
Ingemar syntes inte till, men det var ju under skoltid, så han var väl på lektion.
Väl hemma igen klippte Mats vår egen gräsmatta, och så plockade vi ner studsmattan nu när den var torr, så är det gjort, det kändes bra, det är ju ändå inte direkt något hoppande på den nu om dagarna.