trulstorpsnygards

Idag är det redan den 4 oktober, och jag kan egentligen inte fatta att september är slut, hur kunde det gå så fort?! Efter gårdsbesöket på onsdagen i förra veckan åkte jag till Malmö med Bo från Naturskolan och vi hade tillsammans en information på Frans Suells-gymnasiet i en IVIK-klass, förberedande klasser för invandrarungdomar som inte har varit i Sverige så länge. Det var spännande, flera av ungdomarna kom från lantbruksmiljö i länder som Afganistan och Somalia, länder som åtminstone jag inte har någon annan erfarenhet av än krig och förtryck. Så kul att kunna ge de här killarna och tjejerna ord för sånt som de väl känner till på sitt eget språk, men inte har de svenska orden! Traktor var något främmande, de frågade om det inte fanns åsnor på gårdarna, bara en sån sak, så olika vi har det, men ändå lika, en kille kunde inte nog beskriva hur underbara meloner och tomater som odlades på hans farfars gård, han hade önskat att han kunde bjuda på oss, som han sa.
Det tråkiga den här dagen var att när jag kom ut från lektionerna hade någon vandaliserat min bil, båda vänsterdörrarna var in-bucklade, så arg, besviken och ledsen man blir!!
Ska inte vi lantisar kunna åka in till Malmö för ett par timmar utan att något sånt ska hända. Jag pratade med ett par killar utanför ingången till skolan, som sa att förövarna hade blivit sedda, men sedan försvunnit, troligtvis var de elever på skolan. Det där har jag ännu inte fått någon klarhet i, men på måndag ska min bil in till reparation.
Torsdagen var jag på möte med organisationsgruppen på LRF i Höör. Där behandlades en hel hög andrar frågor, men jag fick berätta lite om senaste tidens verksamhet med skolbesöken. Mötesdeltagarna fick även den fantastiska koberättelsen, och leenden och fniss spred sig i församlingen.
Fredagen, den 26, var det så dags för IVIK-klassen att komma ut på gården. Det var ganska dimmigt och busschauffören hade inte fått en helt korrekt vägbeskrivning så vi fick ta kontakt med honom per telefon, och så fick jag sticka iväg med bilen och visa vägen, sedan blev det däremot otroligt fint väder, soligt och jättehärligt, och de fick se lökfält, och lökupptagare, provsitta traktorerna, titta på nyuppkomna höstvete plantor och prata och fråga så mycket de ville. De var väldigt tacksamma och glada över att få ha gjort det här besöket och jag hörde även en kille som varit hemma från skolan och varit sjuk tidigare under veckan som sa - "Vilken tur att jag inte missade det här, det var ju jätteintressant!"-
När bussen gick vinkade alla och såg jätteglada ut, flera av dem hade tackat Per, lantbrukaren, personligt och även tagit i hand. De var helt enkelt jättenöjda.
Så i måndags 29 sept. var alltså sista besöksdagen. Det var en ganska stökig klass, jag hade ju varit hos dem i klassrummet veckan innan, så jag var ganska så förberedd på att det skulle bli stökigt  gå vilt till. Min kollega Eva på riks i Stockholm kom ner och följde med ut till gården, vi kom lite innan klasserna, så jag hann att förbereda både henne och Ann, vår gårdsvärd för dagen, för "Stökvarning"
Först när de kom ur bussen var det ganska lugnt och då passade Ann och jag på att ta den viktigaste informationen, om vad som odlas på gården m.m.
Sedan delade vi gruppen i två delar och Ann gick rundan med ena gruppen, och andra gruppen fick härja runt bland traktorer och maskiner. och så bytte vi sedan.
Därefter gick vi en sväng till hästarna, kaninen, tittade på ensilage, plog m.m. Häremellan hann de också med att slänga lite äpplen på varandra och brotta ner varandra på gräsmattan, puh, hur orkar man som lärare i en sån klass?!!
Bussen kom lite tidigare än beräknat men läraren tyckte att det var lika bra att de åkte, hon orkade nog inte längre.
Efteråt kom vi, Eva, Ann och jag överens om att det nog inte alltid är så lätt att vara lärare, men vi hoppas ändå att de lärde sig något, och fick lite upplevelser med sig tillbaka, i alla fall, kom vi fram till, så hade de i alla fall använt mycket energi och rört på sig! Man får försöka se det positiva i allt.