det var den julen...
Då var det trettondagsafton och 12 dag jul, sedan börjar julen verkligen att ta slut. På något vis känns det som om man inte alls har hunnit med, fast vi har haft snö och juligt väder i princip hela december.
Inte nog med julgransförsäljningen, som i och för sig mest har varit igång på helgerna, men lite strökunder även den sista veckan på vardagarna, Mats har kört mycket snö, och såklart har vi även haft hökunder som alla har velat fylla upp sina lager innan helgerna och snöovädren.
Mina två äldsta söner är också i snösvängen (utöver lantmästarstudier och jobb!) och minstingen är ju på utlandsuppdrag i Afghanistan, han ringde på kvällen den 22 december och verkade hur nöjd som helst, allt har hittills gått bra, det tycker jag ju också är skönt.
Lillejulafton brukar vi alltid fira jul med mina söner och efter avslutad snöröjning både för de båda hemmavarande och Mats kom de, en med traktor och snöblad och den andre i bil med flickvän och julklappar, så vi fick ändå ihop vårt lilla julfirande. Egentligen skulle Mats föräldrar också ha kommit, men i rådande väder kände de inte att de ville ge sig ut. Vi har i alla fall ätit och skojat och pratat och haft lite julklappsutdelning. Jag fick två fina äkta Pashmina scarfar som Magnus hade köpt på campen i Masar-e-sharif under de två veckorna han var i Afghanistan och reparerade fordon till svenskarna. En lila och en grön, riktigt häftiga!
Under dagen hade det varit lite snöstormsaktigt och jag var ju hemma själv hela dagen och fixade med förberedelser. Vår egen gran högg vi dagen innan, efter att vi hade fått gräva fram den i 40 cm snö, men den skulle Mats och jag precis sätta i foten när sönerna kom, så den fick stå utan att vara klädd, men den är i alla fall inne, den klädde vi inte förrän sent på julaftonskväll när Mats barn hade kommit, och t.o.m. efter att vi hade varit på julaftonsfirande hos hans bror med familj. Så då när vi kom hem klädde vi först granen och sedan hade vi vår egen julklappsutdelning. Jag hade först tänkt skippa julottan, eftersom jag nog trodde att jag var så trött att jag bara skulle sova säkert till nio. Det gjorde jag inte, utan vaknade som vanligt 06.30. Jag gick upp och konstaterade att det var rätt lugnt och fint och satsade på kyrkan, där vi skulle samlas 07.15. HA, första biten var ju rätt fint sedan var det små snövallar mer resterande biten av vägen. Det var bara att fokusera och ta sats och ratta sig genom snön.
I övrigt har julen ju mera förflutit som vanligt, vi har hunnit med att bada i tunnan ett par gånger och träffa lite vänner, men som sagt, allt går ju för snabbt och om ett par dagar börjar skolan igen.
Här hos oss kommer däremot julgranen att få stå kvar ett tag till, säkert en bit in i januari.