Är det det här som kallas sommar?
Rapsen blommar och allt annat växer så att det knakar.
Regnet som kom är nog för länge sedan förbrukat, och som den bonde jag är, kan jag bara konstatera att det hade nog varit läge med lite nytt regn igen.
Även om det, som sagt, är förgörande vackert nu om dagarna.
Under de stilla kvällarna kan man åter höra göken och näktergalen nere från ån, så otroligt vackert och speciellt. Trots att vi är storstadsnära bönder har vi ändå de här fantastiska naturföretéelserna alldeles runt hörnet.
Vår häst Balder fick förra veckan åka till Östarp, där han nu ska få träna lite igen på att "gå i selen" Ja, alltså själva jobbandet är nog inte utan att det går jättebra, det är det där med att dra vagn och folk efter sig som vi är lite osäkra på om han riktigt är med på, men det kan också mycket väl vara så att han bara behöver få träna lite extra. På så sätt blev lilla Pascha ensam hemma och har lite tråkigt, men vi är hos honom så mycket vi hinner, och han har katterna som sällskap också. Jag tycker att det även ser ut som om han passar på att ta det lilla lugna när nu inte Balder är här och stökar med honom.
I söndagskväll tog vi en liten titt på betorna, och jodå, de är på väg upp, om än ganska små. Vi kan redan konstatera att det nog blir en del dubbelplantor, precis som Håkan befarade, sättaren börjar bli sliten, och cellhjulen behöver egentligen bytas, men ev. kanske hela maskinen byts ut inför nästa säsong, vi får väl se.
Igår, på den numera nedlagda annandag pingst, var jag på lärarhögskolan och träffade klassen som i förra veckan hade varit ute på sina gårdsbesök.
Överlag var det bara positiva tongångar, och de som inte var helt nöjda, var lite besvikna över att de inte hade fått prova att köra traktor. Ja, ja, det är inte alltid man kan få allt, tyvärr.
Till min glädje var det när jag kom, som att komma in i en klass på ett naturbruksgymnsium, här pratades om gödsel, såmaskiner, traktorer, mjölkrobot, kalvningar och grisningar och ensilage med ett språk som jag är säker på att den här klassen inte har haft tillgång till tidigare, helt enkelt jättehäftigt!
Alla verkade så entusiastiska också, och hade verkligen fått med sig den känslan för jordbruk som jag och Maria önskar att alla ska få. De har helt enkelt fått "lantbruksglasögon"!
1 maj
Jag säger som broder Tuck i Disneys Robin Hood - "Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!" Alltså verkligen, tack för regnet, vi fick 24 mm under dagen på 1 maj, precis som på beställning! På kvällen hade vi den lokala LRF-styrelesen här hemma (Mats är sekreterare ju) och när de hade haft möte bjöds de på Janssons frestelse med kokt ägg, grov macka och rökt korv, öl och nubbe. Under tiden hade jag också eldat på i badtunnan, så att de avslutade kvällens möte i tunnan med att bada, ta en eller ett par öl till, ta upp en och annan diskussion igen, och njuta av det varma vattnet. När de hoppade i höll det nog ca +39°, och först tyckte de att det var jättevarmt, men när vattnet hade rörts om blev det lagom, det är ju alltid så att vattnet är varmare i det översta skiktet och har man inte gjort något med det är det kallt nere på botten. Vi brukar "paddla" runt i det med en plastpaddel, så att man lite mer har koll på hur varmt det är, över 40° är helt enkelt för varmt.
Alla verkade väldigt i alla fall väldigt nöjda och åkte inte hem förrän bortåt 23.30.
Valborgsmässoafton
Vi var på vårt årliga Valborgsfirande hos våra grannar, där i princip hela bygden samlas. För många år sedan har jag gjort ett sånghäfte som används på denna tillställning, med Vintern rasat, Du ska inte tro det blir sommar, Pippis sommarvisa, Fjäriln vingad, uti vår hage, Brevet från kolonin m.fl. sånger. Det här stället är byns gamla mölla, som ligger invid ån, och arealen till möllegården består av ett par hektar som är ingärdade av pil och andra träd, varje år ligger det en rishög, som är s.a.s. stomme till bålet, och und er kvällen hjälps alla åt att dra dit mer ris runt om från ägorna, i år även med hjälp av en fyrhjuling, vilket ju var väldigt effektivt. Det finns alltid en stor grilleld, och många tar med sig mat och grillar och har picknick. Alla våra barn är ju uppväxta med detta, och börjar nu att även dom kunna vårsångerna som vi gemensamt skrålar loss på när bålet brinner som bäst - utan sladdar, mikrofoner eller annan teknisk utrustning!
Av tradition är det mitt ex. som står för att det verkligen brinner, han kommer alltid med rullebör och ett par dunkar diesel. I år behövdes inte så mycket av den varan, allting var ju snustorrt.
Bland bygdens folk har vi även lite kändisar, en konstnär som är galen i att elda, han är mer eller mindre uppe i bålet och slänger på grenar och ris, Anders Emgård heter han, och bor i Esarps gamla skola. (Ja, Esarp där man spelade in delen av skånska mord om Esarparen!) Från Esarp kommer även en världsberömd trumpetist som heter Håkan Hardenberger. Han är lika eldningsgalen han, och släpar ris och håller på. Sedan har vi ju även vår brandmästare, dvs. mannen som är förebilden för "Kajan" i Hipp Hipp. Jo, det är så, för Johan Wester har också bott i Esarp, och det är allmänt känt att Dennis, som förlagan heter, är den som gett idén till Kajan. Han jobbar i verkligheten också mycket riktigt som utbildare på räddningsskolan. Lik Kajan? Vissa likheter kan man absolut inte bortse från.
Ja, så firar vi Valborgsmässoafton på Kornheddinge mölla. På möllan kan man till vardags avhålla mindre konferenser, eftersom Erik som äger stället har gjort det till en liten konferensgård, med vacker miljö och god mat. http://www.kornheddingekvarn.se/ Titta gärna på deras tjusiga hemsida!
torsdag efter påsk...
...och vi har snart varit förlovade en hel vecka.
Ja, Mats och jag passade på att förlova oss på påskafton. Det här började i och för sig nog redan på skottdagen, då han kom med en stor bukett rosor till mig, med en räv bakom varje öra, s.a.s. Efter hand och lite märkliga kommentarer och diskussioner var vi så inne i Lund måndagen innan påsk, och så höll han på så där lite tetigt -"jaha, och nu då, vad ska vi göra nu då, är det någonstans du tycker att vi ska gå?"- osv. Så jag sa, nog ungefär vad menar du, ska vi gå till guldsmeden? Då fick jag bara såna där kryptiska svar tillbaka som -ja tycker du det så... och vad ska vi göra på påskafton... och så.
Så vi gick till guldsmeden och beställde ringar med påskafton 22/3 som datum, och på natten just efter tolv, när påskafton precis hade börjat, så skålade vi i champagne och trädde ringarna på varandras fingrar.
Det känns väldigt bra tycker jag, och Mats är nog nöjd också, men han påstår att "ingen har ju egentligen friat" och så tycker han nog att jag ska göra det, just för att det är skottår, så vi får väl se, helt plötsligt kanske det är dags för det.
februaridagar
Skåne är blåsigt och kallt idag.
Jag har inte skrivit så mycket på ett tag, men inte för att det inte har hänt nåt, utan kanske mer tvärtom.
Mats, min sambo var ju i Stockholm på kurs för instrumentflygning v.5 och 6, men på slutet där så hände nåt konstigt, han hade antagligen suttit och hängt över armstödet på sitt rum för mycket när han har studerat, så en nerv på något vis har kommit i kläm, och mitt i natten fick han jätteont i vänstersidan, domningar i sidan och vänster arm och blev naturligtvis jätterädd och ringde efter ambulans. Följande morgon (onsdagen) ringde han mig kl. 05.00 från St.Görans sjukhus och bad mig komma upp, då hade han fortfarande jätteont och låg uppkopplad på koll, men man hade inte kunnat hitta något fel, inte hjärta eller lungor. Jag lyckades komma med ett flyg 11.20 och var uppe på St.Göran vid halv två. Eftermiddagen stannade jag där och om det var för att jag kom kanske, men han blev bättre framåt eftermiddagen. Att störta iväg så där innebar ju en massa annat fix också, vår granne var som tur var hemma och kunde titta till hästarna åt mig, jag fick delegera mitt uppdrag för LRF-årsmötet som skulle vara på onsdagskvälllen m.m.
Väl i Stockholm blev det alltså en hel del ringande. Som tur är har jag en kompis som bor på Kungsholmsgatan, och hos henne kunde jag övernatta.
På torsdagen gjordes även en magnetröntgen, men inget fel kunde hittas, så läkaren och Mats kom överens om att det var det här med nerven, och något muskulärt, då hade smärtan också helt släppt och han kände sig ganska OK igen. Så på eftermiddagen blev han utsläppt igen. Han ville ju försöka vara med sista dagen på kursen, och jag hade bokat ett telefonmöte som jag då skulle ha kört hemifrån, men LRF's huvudkontor ligger ju också på Kungsholmen och min kompis jobbar där, så jag följde med henne dit på fredagen och lånade hennes kontor och kunde genomföra mitt möte på så sätt. Allt går ju att ordna i allmänhet.
Jag åt även lunch på LRF och sedan pillade jag mig ut till Barkaby, där flygteoriskolan ligger. Pendeltåg till Jakobsberg, och så tillbaka till Barkaby med buss, så jag tyckte att jag var ganska duktig som hittade rätt perrong, gick på rätt buss osv. Jag kan ju verkligen inte skryta med att jag är bra på att åka kollektivt i vanliga fall. Vid 17-tiden på fredagen drog vi söderut mot Skåne. Mats var ganska trött och medtagen, så han körde bara till Södertälje, sedan körde jag resten av sträckan hem. Vi var hemma vid 00-30 så det gick rätt bra. Då hade vi även rastat och ätit en gång, lämnat en kille i Lund och varit på Sturup och hämtat min bil.
Lördagen var det bara att hoppa upp direkt på morgonen, vi skulle till NCC i Malmö som har bytt kontor, och det var självplockning av kvarlämnade möbler m.m. i de gamla lokalerna. Vi fick tag i en soffgrupp i skinn, två andra soffor och en hel del tavlor, eller ja, mycket är ju bara ramade planscher och sånt, men fina ändå.
På kvällen var det sedan ett 50-årskalas, en av mina klasskompisar från lantbruksskolan. Vi stannade dock inte så länge, eftersom Mats inte orkade det. Söndagen sov vi i alla fall till vid elvatiden, vid ett kom våra kompisar som Mats barn hade sovit över hos, och så åt vi brunch tillsammans allihop. Sedan var det Sofia till simning och kl. 17.00 födelsedagskalas i Malmö. Vicken helg alltså!
Hela veckan har sedan gått som vanligt, jag har varit i Helsingborg och träffat Naturskolan där, onsdagen hade vi hovslagaren, torsdag var vi i Valleberga på gården och rensade avlopp, fixade ett fönster m.m. Fredagen var vi och hämtade Mats bil på verkstad och sedan var jag faktiskt och beställde mig en ny dator, den ska jag få i morgon tisdag. Lördagen kom med superfint vinterväder och vi passade på att fälla en döende alm, samt att klippa vår figurklippta lindallé. Mats föräldrar var här och hjälpte oss och svärmor var naturligtvis sur för att vi inte sköter trädgården som hon tycker att man ska, fullt med löv i häcken, allt gammalt torrt och dött kvar i rabatterna osv. Vi tycker att det inte är något hon behöver bry sig om, men det kan man inte säga till henne ens, då skulle hon helt explodera tror jag.
I lördags skulle vi så ha dammiddag - dvs jag och mina gamla barndomsvänner från Österlen så Mats körde mig och två av de andra damerna från Tomelilla dit. Det visade sig att de hade totat ihop att fira mig och min förestående 50-årsdag (som är om ca en månad först, så det hade jag väl inte alls väntat mig. Nåväl, väldigt kul i alla fall, och presenten de gav mig är paragliding över Hammars backar = någon sorts fallskärmsflygning ut över backarna som ligger nere vid sydkusten mellan Ystad och Kåseberga. Väldigt överraskande och spännande, vet inte riktigt ens om jag vågar mig på det där, men det får jag väl faktiskt göra...
Nå i alla fall, vi flamsade och tramsade och höll igång hela natten som vanligt och gick och la oss halv sex på morgonen. Mats kom och hämtade oss vid lunchtid, så sedan blev ju inte mycket mer gjort under söndagen.
jul igen!
Det tycker INTE jag! Jag vill helst hålla kvar julen och allt pynt och belysning en bra bit in i januari. Varför? Jo, om man plockar bort allt är det ju bara samma gamla vanliga mörka och gråa höst-vinter igen. Det dröjer ju faktiskt ett bra tag tills det börjar bli lite mer ljust om dagarna, så varför inte låta de mysiga belsysningarna vara kvar lite till?
jag vet inte...
Jag har funderat mycket på det här med blogg, och jag undrar vad det egentligen är som ska till för att man ska bli så intressant så att man får besökare på sin blogg, som även lägger någon kommentar, ibland när jag är inne på andras bloggar kommenterar jag, men får aldrig nåt gensvar, det tycker jag också är konstigt??
Är det inte lite det som är meningen, att det ska bli någon ytterliggare kommunikation?
Tja, alltså, annars blir det ju som all annan skriva för byrålådan, man kan ju skriva va f-n som helst, det är ju ändå ingen som läser det, känns det som...
Fast jag kan ju inte säga att jag själv är så himla aktiv heller, såg nu att jag inte har skrivit något sen i april, men på nåt sätt känns det också som om var har all den tiden från april tagit vägen, allting har gått så himla fort, och vi har haft så jättemycket att göra.
Nu är det redan augusti, och jag misstänker att det tar bara ett par dagar så kommer allting att bara forsa fram igen, och så hux flux sedan, så är det jul.
Ändå tycker man hela tiden att man inte får gjort det man vill, vilket också besannas av den kritiska svärmodern, som säkerligen ojar sig över att inte fönstren är putsade, att dammet hopar sig, och att allting ligger idrivor, samt att trädgården håller på att gå under i ogräs, och gammalt visset från tidigare blommor. Hästarna går också i hagen och verkar ha tråkigt, och blir inte speciellt aktiverade, osv.
Usch så negativt och tråkigt allting låter, fast vi försöker också ha lite kul emellanåt, och då blir det kanske lite badande i poolen, eller nåt sånt.
aprilkväll...
Redan april, t.o.m. mitten av april, och det är faktiskt en riktigt typisk april, någon dag med strålande sommarvärme, och så blir det direkt omslag och kallt som om det var vinter igen, att klä sig rätt är inte lätt, haha det rimmade t.o.m.
Att sköta en blogg är heller inte lätt, jag tycker själv att jag är totalt sorlig på det, inbillar mig att alla som har bloggar knappt inte gör annat än skriver på sina bloggar om allt möjligt kul och intressant, som gör att andra människor besöker dem stup i kvarten och lägger kommentarer, så icke på min blogg, men jag är nog heller inte så intresant.
Däremot tycker jag att det är lite skoj att ha det här forumet att skriva i, men det hade varit ännu roligare om man någon gång fick någon kommentar, fast jag kan ju inte säga att jag är så bra på att hitta andras bloggar och kommentera på dem, så då funderar jag ibland på om det är så mycket lönt att göra någon hemsida heller, men den skulle man ju i så fall mer aktivt göra reklam för, så att man verkligen fick lite besökare på den.
Jag kan ju då drömma om mörka vinterkvällar när man sitter och pysslar med sin hemsida, och lägger ut bilder och fixar och donar, men... såna kvällar går alltid åt till en massa annat, så än så länge har det ju inte dykt upp någon sådan, då jag har känt att -"Ja nu gör jag det"- fast det kommer kanske när man minst anar det.
Det är alltid så lång startsträcka liksom, och under tiden dyker det upp hundratals andra roliga grejer, och ibland inte så roliga, men som man ändå måste ta tag i och göra innan man kan göra det roliga.
Eller är det bara som jag inbillar mig???
Ibland kanske man helt enkelt bara ska göra det som är roligt även om det finns annat som är mer nödvändigt? Det tråkiga och nödvändiga (som tvätta och laga mat och handla mat och allt sånt där som bara MÅSTE göras) slipper man ju ändå inte undan, och om man gör det roliga, så blir det kanske roligare att göra det nödvändiga, eller i alla fall så kanske det går fortare att göra det nödvändiga, eftersom man tycker att man måste hinna med det också när man har gjort det roliga? Undrar om någon mer än jag förstår hur jag menar?
Idag har vi kan man säga i alla fall gjort så, vi har varit ute på flygtur hela dagen, fastän det är en helt vanlig onsdag när alla andra vettiga människor jobbar och står i, utom vi, i alla fall jag har ju haft en riktig slappedag, Mats har ju flugit planet och fått vara på alerten, även om Jens, som är flyginstruktör och äger planet också var med. Ganska lyxigt, att flyga över till Tyskland, mellanlanda söder om Rostock och sedan upp till Barth, ta taxi in till stan och äta lunch, för att sedan åka ut till planet, och vända nosen norrut igen, mellanlanda på Bornholm och slutligen återvända till Sturup. Jag har inte just lust att sätta igång med nåt särskilt när jag kommer hem då, men Mats for ut med traktorn och skulle harva lite och greja, han behövde nog göra något som inte krävde så stor koncentration av honom.
Och jag sitter här, funderade ändå på om jag skulle sätta mig vid symaskinen och fixa lite på något par trasiga jeans, eller nåt sånt, det är ju heller inte så koncentrationskrävande, även om jag inte har gjort annat än varit passagerare idag. Jag hade med mig en bok, ifall det skulle bli mycket dötid vid planering eller så, men det blev inte så mycket med det, fast lite hann jag att läsa i alla fall, och det gillar ju jag.
Ja, jag får nog göra så, sätta mig vid symaskinen en stund, så kommer väl Mats och vill ha hjälp med att backa in plogen eller nåt, det gör han alltid när jag tycker att jag håller på med nåt.
Som sagt var ja...
Är det alla 'måsten' som ställer till det så här? Eller hur kan det bli på detta viset? Jag bara undrar? Snart har redan första månaden av året gått, och ja, sedan säger det bara swisch och så är det väl midsommar, och hela vårterminen har gått.
Men visst, under tiden ska det ju hinnas med en del också.
För tillfället känns det fortfarande som höst, blåser och regnar. Vintern lyser verkligen med sin frånvaro, fast kanske det skulle kunna bli lite kyligare i nästa vecka. Jag tycker att det hade varit en förbättring bara det kan bli lite minusgrader, det här blöta och leriga tillståndet vi befinner oss i nu är bara jättetrist, hästarna är leriga och smutsiga. Lilla jordtrollet Pascha som jämnt och ständigt rullar sig har en mer gråbrun färgton än sin fux-färg. Och när Balder-ardennern förflyttar sig låter det squizxh-slurp om varje steg han tar, 900 kg som trycker ner och drar sig upp under sin frammarsch på fyra hovar sätter sina spår kan man säga.
Att göra något utomhus har man heller inte just någon lust med, även om småfåglarna lite försiktigt och dumdristigt börja låta vår, så känns det inte alls som vår. Det kan ju fortfarande bli vinter, både ordentligt kallt och snö, så då får de väl knipa igen näbbarna och samlas kring fågelborden igen. Jag utfodrar dem fast det inte är så kallt, och de är tacksamma och tömmer det lilla huset varannan dag ungefär, så här finns det käk, det är lugnt.
som tiden går!
Det här är ju inte klokt, tiden bara försvinner och snart är november också slut! Lika gott att inse att 2006 kommer att vara till ända innan man har hunnit blinka, för när väl november är slut och advent tar vid svischar det liksom bara till, och så är det dags att klä granen och sätta sig ner och se på Kalle Anka och hans vänner. Jag har redan nu vid ett par tillfällen känt att jag måste ha tag i en almanacka för 2007 till min agenda, saker och ting börjar redan hopa sig in på det nya året. OCH jag måste beställa en handfull Bondekalendrar, i år ska det ju vara en bonde, och om vi ska gå på vad jag tror, så kommer den trenden definitivt att hålla i sig nästa år också. Det blir bara mer och mer trendigt med landet, bönder, djur, natur, farmarboots, oljerock, m.m. lantbruksattribut. Det är rätt kul tycker jag, och jag tycker att vi ska rida på den här positiva vågen, det är som ledaren i ICA-kuriren skrev i förra veckans nummer - lantbruket som livsmedelsproducent är ju helt livsviktig, visst är det så, kan inte stämma bättre, när det nu dessutom börjar gå upp för folk att det vi producerar här i Sverige ju är säker mat, som är producerad på bra sätt, och väl kontrollerad. Det som kommer från andra länder har vi ju trots allt inte den kollen på.
Som sagt, tiden går, det är redan en månad sedan det stormade till så att hästarnas hus vände upp och ner, nu har vi faktiskt vänt rätt det igen, men det har tagit lite tid. Först fick vi ju ta ner alltihop, och plocka isär delarna, tur att Mats har byggt det i "element"! Sedan har vi gjutit om plintarna, dvs. vi har gjort dem större, gjutit på de ursprungliga med en rejäl klump betong till. Det gick heller inte så snabbt att gjuta de nya plintarna, eftersom vi använde en plasttunna till form, och hade samma form till alla plintarna, så en i taget fick det bli då.
Nu står i alla fall huset där igen, men än är det inte riktigt klart, taket lade vi på idag, men eftersom det hade landat på taket, är det en hel del som behöver bytas ut, men det ska vi också göra med det snaraste, så ska taket förankras mot väggarna igen, och hålen runt plintarna fyllas igen, Mats kom på att vi ska lägga lite mer gjutning runt plintarna i hålen, så det blir en klack nere i jorden som också håller lite extra.
Pascha får ju p.g.a. det här inte gå in i huset, men verkar inte att bry sig, han har fått sin tjocka vinterpäls, och ser mer ut som en liten nallebjörn än en häst. Balder är fortfarande på Östarp, och har varit lite bråkig efter vad vi har hört. Jag kom på att de ju är inne lite mer nu, och då får de ju lite mer spannmål, vilket ju kanske inte är det allra bästa på Balder, då får han lite för mycket energi tror jag, han hade liksom heller inte varit till att bromsa, utan när han kom ut framför tallriksplogen skulle han bara gå och gå på hela tiden, och lyssnade inte just på något. Vi får väl snart ta hem honom, så han inte är där och är ivägen för deras hästar. Fast det är ju bra om de använder honom, så att han får jobba, och göra lite nytta.
Sofia hann faktiskt med att rida en liten tur på Pascha idag också, innan det blev kväll och de skulle åka till mamma. Skönt med en solig dag som omväxling, igår regnade det ju mest hela dagen, och allting blev slabbigt och blött. Nä, nu ska jag faktiskt hålla kväll och stänga ner kontoret för idag.
höstrusk
Det jag nu mest hoppas på är att det inte blir någon storm i mitten av november, för då ska jag åka till Tyskland på en Bioenergiresa. Det har jag gjort en gång tidigare, och då var det storm, så vi kunde inte gå in i hamnen i Rostock förrän klockan 15.00 på eftermiddagen - vi skulle kommit i land 06.00 på morgonen!
Vi missade ju halva programmet bara för det, för när man bara är iväg två dagar är ju allting ganska så komprimerat, så då finns det inte utrymme för sådana förseningar.
Men som vanligt ifråga om väder kan man inte göra annat än att önska sig och hoppas på det bästa.
Idag blir det inte någon hästkörning heller, Balder är snorig, det var han litegrann redan i helgen, då fick han bara trava med efter vagnen och Jenny körde med Mistral. Sedan har vi tagit det lugnt och igår när vi var där harvade vi bara lite med honom och Mistral, sedan red Mats och Jenny en liten runda i skritt på dem, så nu får han vila ett par dagar, så får vi se.
Äntligen fick jag i alla fall med kameran ut igår, och tog några foton som blev riktigt fina, är det sol är det ju så otroligt vackert med alla höstens färger på träden, synd nu om allting bara ska blåsa av! Men blir det så starka vindar är det nog stor risk för det. Jag tycker annars att det nästan är den vackraste tiden på året, när hösten färgar träden, alla de olika rostbruna, gula och gulgröna färgerna, det är mina färger. När det är en vacker dag med solsken blir ju allting så lysande och klart.
Äntligen fredag!
Vi har varit på Östarp och kört med hästen ett tag i förmiddag, och så fick vi köra vagn med hans kompis Mistral som är en ordentlig och skolad herre, och det gick så bra, jättekul när saker och ting klaffar. Balder fick dra harv tills svetten lackade om honom, så fick han duscha, och bli ledig sedan, när jag släppte honom i hagen rullade han sig naturligtvis direkt, hade väl varit konstigt annars!
Stunderna när vi är där ute är så mentalt vilsamma på något vis, man kommer till en annan värld, även om jag är väl medveten om att tiden går, så känner man sig ändå inte stressad, och det går ju heller inte att göra det, är man där, får man falla in i lunken och rätta sig i ledet bakom hästrumporna.
Balder blir nog bra han också, han har nog kommit igång ganska bra, och ska, liksom vi, mer då öva upp sin säkerhet. Efter hand går det bättre och bättre, det märks verkligen. Att inte Mats och jag kan så bra som Jenny och Lars-Göran är heller inte något konstigt, de har ju jobbat många många år med det här, och vi har nyss börjat.
Jag har nog också förbättrat min kondition, det är kul och bra, jag blir inte helt flåsig av att knata på efter hästarna backe upp och backe ner, som jag blev i början, och det är ju också positivt.
Nu har Simon och Sofia kommit hem, och har ett par kompisar med sig som dom är med, och fredagen liksom sänker sig över alla. Mats ska åka på Ölprovning sedan, så då ska jag köra honom.
Nu sitter jag vid min dator och kollar lite mail och sånt, har kommit fram till att jag har lyckats installera ett nyttt Norton ovanpå det gamla, som ändå ligger kvar och bråkar, så jag får väl fråga Henrik, min äldste son, om han kan hjälpa mig lösa det, jag märker ju att datorn har blivit ganska så seg på kuppen.
så är det måndag igen...
Vi tog oss en lillsemester såhär mitt i hösten och åkte upp till Östergötland, det har vi i princip haft tankar om att göra hela sommaren, så det var faktiskt högt på tiden. Egentligen hade vi då tänkt att kombinera det med ett besök på Kolmården eftersom barnen tyckte att det var så roligt, men så blev det inte, där var det tyvärr stängt för säsongen. Den här helgen var det SM i plöjning uppe vid Linköping, så då gick vi på det istället. Bondenöjen får man kanske säga.
Fredag eftermiddag efter skolan gav vi oss av, och var framme hos våra bekanta i Rågårda nära VretaKloster vid 19-tiden, det var inte mörkt när vi kom, men tog inte lång stund förrän höstmörkret hade sänkt sig. Barnen hade roligt i alla fall, de hade mörkerjakt och var ute och lekte, skönt att de finner varandra så lätt, och har så kul tillsammans, enkla lantliga utomhuslekar, som blandas med dator och film.
Vi vuxna satt vid köksbordet med var sin öl, och diskuterade, men på det här stället blir det aldrig så långt ut på småtimmarna, värdfolket går och lägger sig senast halv tio-tio, eftersom de stiger upp 04.00 och går ut och mjölkar och sköter om korna.
Sedan är de klara vid sex halv sju, går in och duschar och sover en stund till. För kornas skull är det här nog det bästa tänkbara sättet att ha det, de blir ju på så vis mjölkade med väldigt jämna tidsintervaller, vilket ju är att föredra.
På lördagen var det så morgonfika i lugn och ro, och vid 10-tiden åkte vi till plöjningen, som var på en gård på andra sidan om Linköping.
Jag kunde konstatera att skåningarna är "si sell nock" för jag träffade inte någon jag kände, och hörde inte många som pratade skånska, faktiskt bara någon enstaka, och det var folk som på något sätt hade att göra med dem som tävlade för Skåne.
Tävlingsbanan var STOR, eftersom det skulle finnas tegar för alla tävlande, både för moderna och veterantraktorer, växelplogar och tegplogar, övningsbitar och en yta för hästplöjningen, det hade nog blivit en hel del steg på stegmätaren, om man hade varit smart nog att ha den på sig, men när vi var som allra längst bort, där vi tittade på hästplöjning, slumpade det sig så att den hästdragna åkvagnen stod mitt i vår väg, och vi kunde få skjuts tillbaks till entrén.
På kvällen var det ungefär samma procedur, mat och öl, barnen höll igång med sitt och vi diskuterade dagens olika evenemang.
På söndagen åkte vi först en tur med värdfolket lite runt på deras ägor, och i de närmsta byarna, sedan åkte Mats och jag till plöjningen igen.
Vi tittade på veterantraktorsplöjningen och på hästplöjningen, och så blev det uppvisningsplöjning av medlemmar och veterantraktorer från Valla muséet. Vi stannade inte ända till slutet utan åkte tillbaka till Rågårda och packade ihop våra saker. Sedan bjöds vi på middag, innan vi vände bilen mot söder igen. 22.00 var vi åter hemma på gården. Allt gick bra och vägen hem var lättkörd med lagom trafik och fint väglag.
Idag måndag har allt gått i sina vanliga spår igen. Barnen till skolan, Mats åkte på bokföring och jag har varit på Östarp och kört med Balder.
Idag var det en del slanor som skulle tas hem från skogen, och Balder och jag drog en packe, Mistral med en praktikant tog en packe, och sist gick den andra praktikanttjejen med en ponny, som fick ta ett mindre träd. Det är roligt men inte jättelätt, jag har lite svårt för att känna in mig så bra med tömmar som med tyglar, dom är ju förvisso mycket längre, och när man kör med hästen är det ju en kontakten man har, när man rider sitter man ju på hästen, och då har man även kontakten mot ryggen på hästen, och hela hästen mycket närmre sig. Det är helt enkelt en massa träning det handlar om känns det som. Balder artar sig annars bra tror jag, vi provade t.o.m. att tömköra honom i par en stund, och det verkade OK det också. Det enda som fortfarande är så jobbigt är att lyfta hovarna på honom, DET kräver nog MYCKET träning och tålamod.
Men att köra i skogen är väldigt mysigt, fridfullt rentav, man måste bara vara skärpt och ha bra koll på hästen, och jag på mina fötter också, så jag inte går och snubblar och står på näsan ute i bland stubbar och kvistar, det kräver fokusering tycker jag.
nu börjar hösten!
Det gick så himla snabbt med september tycker jag, så jag hann knappt med. Det blev lite extra sommar också, det var faktistk jättehärligt.
Igår, 1 oktober, badade jag i poolen i trädgården t.o.m. Egentligen skulle jag skura rent den, det hade börjat att bli lite alger i kanterna, och det är ju så jobbigt att gå utanför och skrubba, så jag tog på baddräkt och klev ner i den istället, först kändes det ganska kallt, men solen lyste varmt och det var ganska härligt i vattnet ändå. Det var 16 grader, så det är minsann ändå mer än det har varit många gånger när man har badat i havet i Löderup.
Men nu är det höst, och det verkar som om t.o.m. jag får ta på mig långa byxor, strumpor och skor igen.
Utanför fönstret hör jag nu hur det blåser och regnet piskar, tänk så fort det ändrar sig, sommar ena dagen och höst nästa dag.
Nu är det ju så att jag har en del ytterliggare utomhus aktiviteter de närmaste veckorna, det känns inte jättekul, om vädret ska fortsätta såhär, men man får väl leta fram varma tröjor, regnjackor m.m. och acceptera att sommaren faktiskt är slut.
septembersöndag
Glädjande är ändå att vädret håller i sig med solsken och lite torkande vindar. Under veckan har all halmen blivit pressad, till största delen har den också blivit bortförd från fälten, och vi har även tröskat den sista åkern, och den sista grödan som var åkerbönor, det var på något sätt en lättnad, även om det var mindre än hälften av beräknad skörd vi fick där, nu har vi i alla fall fått bort det från fältet.
Nu satsar vi för nästa år istället. Mats håller just på att så höstvete, och jag ser runt omkring att det är hög intensitet på verksamheten inom lantbruket den här vackra valsöndagen år 2006. Jag pratade just med en kollega som har gård en ca en mil från oss, han hade fått avbryta för att ta en tur till valurnan, men skulle sedan hem och "på det igen" Så har vi också gjort, och som Mats sa, nu har vi i alla fall uppfyllt vår demokratiska plikt. Sedan återstår ju att se hur valet faller ut, lite spännande är det ändå, även om jag ju faktiskt inte är ett dugg politiskt engagerad. Om det nu skulle bli borgerlig seger, så hoppas jag särskilt mycket på en sak, och det är att man snarast tar bort den här idiotiska djurskyddsmyndigheten, det är ju så vansinnigt som något kan vara, det jag har hört är att inrättandet av den kom till som en eftergift till miljöpartiet från socialdemokraterna, ungefär lika löjligt som att Ingvar Carlsson gav Astrid Lindgren lagen om att mjölkkor ska gå ute på sommarbete i 80-årspresent. Det kan väl inte vara så ett land ska styras?
Djurskyddsmyndigheten ger mest intrycket av att vara en samling folk som inte har någon kunskap om djur, och med en generaldirektör som har ett makalöst maktbegär, och som till varje pris måste driva genom en och annan regel för att sätta sitt avtryck i historien.
Nä, tacka vet jag Barbro Westerholm, henne hade jag för många år sedan först retat mig väldigt mycket på, men sedan sa hon en sak som har fastnat i mitt medvetande, det var också någon orimlig fråga om djuromsorg, minns inte riktigt vad, men i alla fall sa Barbro -"Man får kanske acceptera att det ibland finns någon liten gris som inte har det alldeles perfekt, med tanke på att det finns så många barn i vårt samhälle som mår dåligt"- Jag håller till fullo med henne om att det absolut bör vara viktigare att ta hand om barn i vårt samhälle som inte har det bra, än att lägga energi på frågor om ligghallar till kor som har levt väl under många år utan ligghallar. Bygg ligghallar till uteliggarna i stället, de behöver dem bättre än korna på Revingehed, det var en slagkraftig kommentar tycker jag, att jag inte har kommit på den tidigare. Nu ska jag nog i alla fall ta mig ut till hallonlandet och plocka några hallon, då får man väl dra på skyddsutrustningen så att inte myggen bits igen, jag har just hämtat mig från förra veckans alla bett, så det kan ju vara onödigt att utsätta sig för nya.
Ikväll ska vi äta middag när det blir mörkt, för då går det inte så bra att så längre, då ska vi ha oxfilé, det kan passa på en söndag tycker jag.
indiansommar
Fast om man syftar på Birgitta, så är det ju faktiskt nästan en hel månad tills dess, det är ju inte förrän den 7 oktober som det är Birgitta, det vet jag för när jag gick i skolan hade jag en kompis som hette Birgitta, jaja, heter, för hon finns ju fortfarande, och ibland så pratar vi med varandra en stund. Och så heter jag ju Ingrid, och har namnsdag två dagar senare alltså den 9 oktober.
Idag har det varit vad jag tycker som en riktig högsommardag, ännu kan man gå i shorts och linne, och nu i eftermiddag badade jag med barnen i poolen, det var visserligen inte mer än 16-17 grader, men det är ändå ganska OK, jag tror faktiskt att det är ungefär samma temperatur i havet, så man kan säkerligen ta sig ett dopp i böljan den blå en dag som idag också. Fast det är så enkelt och behändigt med poolen.
Myggplågan håller däremot i sig, och att vara ute på kvällarna är inte att rekommendera, då är de små räliga krypen på en hela tiden. Jag har t.o.m. blivit stucken inne i örat, det är inget vidare!
Runt omkring på fälten råder en fullkomligt febril verksamhet, där det går tröskar man, och pressar halm, Mats håller på och plockar bort storbalar med halm från våra åkrar, och i morgon kanske vi kommer att prova på att tröska det sista vi har, nämligen åkerbönorna, de ser ganska bedrövliga ut där de står svarta och pinniga, hoppas att inte alla bönorna har ramlat ur baljorna än, och hoppas att det kommer att gå att köra där, ännu har det verkat väldigt vått och svampigt där, och att sätta sig med tröskan är det sista man önskar sig!
Jag ska åka och delta på ett studiebesök ute hos en mjölkproducent i morgon, det ska bli kul, det var lyckat när jag var där i måndags, så jag hoppas att det blir det i morgon också.
myggen är sena i år!
Om vi nu har haft väldigt lite med mygg tidigare i sommar, så kommer det nog ändå att bli som annars om åren, för nu är det väldigt gott om mygg, jag är totalt myggbiten på benen!
Det värsta är ju att det kliar så förbaskat när man blir varm på natten när man sover, så då vaknar jag och måste klia, sedan får fötterna och en bit av benen ligga utanför täcket, annars blir jag tokig.
I morgon ska jag försöka att plocka lite hallon, då är det nog bäst att ta på skyddsoverall och stövlar! Där finns det i och för sig också en hel del getingar, så man kan nog inte vara tillräckligt försiktig.
Tänk, idag har vi haft nästan en hel dag med solsken, lite blåsigt också, så att det faktiskt har torkat en del.
Mats började tröska havre, och hans far har suttit på tröskan hela resten av dagen.
Själv har jag idag ägnat mig åt administrativt arbete, faktiskt varit jätteflitig och snällt slitit vid dator och skrivbord. Jag tror att min uppgift i vår storstadssatsning för Malmöskolorna att komma ut till en gård på ett besök nog har lyckats, i alla fall så här långt, om sedan allting kommer att funka när det verkligen är så långt det vet man inte, det är bara att hålla tummarna.
Nu ska jag kolla väderprognosen, sedan får det vara nock för idag.
med risk för att vara tjatig...
...så vill jag bara meddela att det bara regnar och regnar, bara idag har vi fått 20 mm igen, det är så blött så att det känns som om man har hamnat i en sjö.
Mats har resignerat och tror inte att vi över huvudtaget kommer att tröska något mer, och kanske har han rätt, slutar det inte att ösa ner, så går det ju helt enkelt inte att köra på åkrarna, det som står där är dessutom helt sunkigt, blött och mer eller mindre fullt med sporer som blir svart damm om det torkar.
Men ingen vet, det är ju ändå augusti, så vi får väl se.
ännu en regnig söndag
Igår lördag var det annars riktigt fint på eftermiddagen, och det kändes som om det fina vädret var på väg tillbaka igen, men säg det som varar?
Vi var ute med hästarna ett tag på eftermiddagen, Mats tömkörde Balder med nya selen på för första gången, och jag sadlade Pascha med nytt schabrak och nytt träns och red honom litegrann. Riktigt kul, men dom är festliga de här två, ingen vill gå utan att den andre är med, så jag kunde inte rida med Pascha mer än ett tiotal meter från Balder, och han i sin tur, travade bara när han var på väg mot Pascha, man kan ju bara skratta åt dem, att de är såna kompisar.
Säkert 25 år sedan jag satt på hästryggen, och det kändes lite ovant, att rida i shorts var heller inte någon bra idé, jag fick lite skav och kläm på vaderna av stiglädren, så faktiskt är det nog så, att ska man rida får det vara med långbyxor, och så ska ju hjälmen på huvudet också, nu fuskade jag även med det igår, och kände följaktligen att det var bäst att inte ge sig på för mycket vågade grejer heller.
Igår kväll hade vi lite kräftskiva med våra närmaste grannar, det var jättetrevligt, och det blev mycket prat och skoj, kräftor är ju så himla gott!
Jag hade gjort paj för att vi skulle få lite riktig mat i oss också, och så fanns det lite ost och paté och sånt också. Det blev nog ganska lyckat det hela, kändes det som.
regn, regn och åter regn
Hästarna har fått en sjö ute i sin hage, och det klafsar om hovarna på dem när det går, ikväll så de smått missnöjda ut, gick upp där det är som högst och suckade, lät precis som om de tycker att där skulle de i alla fall inte behöva gå i vatten.
Åkerbönorna står i vatten också, och höstveten blev svart av allt regnet, och man undrar hur, och framför allt NÄR det ska gå att skörda något igen. Jaja, vi får väl se, man kan ju ändå inte göra något åt vädret.
Det värsta är att det ändå inte ser ut som om det skulle ge med sig heller, morgondagen ser på väderprognosen ut att bli likadan som idag, fin förmiddag och på eftermiddag lär det vräka ner igen.
Vår fina havre som vi ska göra julkärvar av har lagt sig, och man undrar hur f-n det ska gå att hugga den. Den ska ju huggas med självbindare, och kärvararna måste vara torra när de lagras in, vi får vl helt enkelt se.
Nu har jag varit en riktigt gnällig bonde, fast jag tror att många tycker att det är jobbigt när det forsar som det gjorde idag, de som får översvämning i källarna är nog heller inte så förtjusta tänker jag mig.
Här i Sverige är vi inte vana vid sånt här, vi vill ha ett mer lagom väder tror jag.